Damlagsbloggen- DL

Hej!
Såhär några dagar efter premiären vore det på sin plats med en liten redogörelse för hur snacket gått i laget.
Seriepremiär är seriepremiär,och det kändes. En fruktansvärd nervositet i kombination med en stor respekt för Trelleborg som undermedvetet låg och tryckte i oss alla. Jag tror inte jag talar för mig själv när jag säger att jag ,kanske utan att tänka på det, väntade på att någon annan skulle ta första steget framåt.
Att få komma ut på plan första division ett matchen (någonsin i Anderstorps sporthall) inför full läktare kändes, både helt fantastiskt och väldigt ansträngt.

Att vi släpper 0-4 direkt beror på att vi är alldeles för avvaktande, möjligtvis är det den stora respekten för motståndet som ligger bakom. Efter första målet släpper nervositeten något och spelet blir inte lika krampaktigt. Vi kommer igång bra och spelar stundtals riktigt rolig handboll, vi lyckas jobba oss upp till en tvåmålsskillnad men sen blir det aldrig riktigt bra.
Trelleborg var helt enkelt det bättre laget, med bra rutin och fin utdelning på alla positioner plus härligt målvaktsspel. Kan inte låta bli att ändå vara glad över att jag får vara med och möta såhär duktiga tjejer, det ger oss otroligt mycket.

Det som ständigt sätter käppar i hjulen för oss är det stora antalet tekniska fel vi gör. Att t.ex kasta bollen i motståndarnas händer fyra gånger I RAD är under all kritik och får inte inträffa. Luften går ur en lite varje gång en målchans kastas bort, särskilt när det genererar enkla gratismål för Trelleborg.
Inte heller att kasta bort en värdefull straff en meter ovanför mål eller att förlora perioder då vi är en man (kvinna) mer ska finnas på kartan.

Publiken är vår extraspelare som hjälper oss upp när vi står på knä och som stöttar oss vilket är otroligt värdefullt för oss.
Att trycket på läktaren är högt är jätteroligt, men att bua ut folk tycker inte jag hör hemma i sportsammanhang. Den åsikten delar jag definitivt med Trelleborg.

Överlag känns det som att vi ändå har en positiv känsla inom oss efter matchen, nu har vi fått känna på nivån och motståndet samt fått premiärnerverna ur vägen.
Inför nästa match är alla förhoppningsvis hela och rena också, med många krassliga spelare håller man inte i 60 minuter.

Trots förlust finns det en del ljusglimtar vi kan ta med oss från matchen:
- vi ger inte upp, trots underläge hela matchen och många dåliga perioder håller vi huvudet högt.
- vi kommer till bra lägen, men bollen sitter inte där den ska vilket vi måste bli säkrare på.
- vi hade ett fantastiskt stöd från läktaren vilket gör det ännu roligare att spela!

Förra säsongen kunde vi åka hem med 2 poäng trots lite sämre dagar på plan, det kommer inte fungera i div.1.
Dags att prestera på topp, varje match.
Det är roligast att vinna, men så länge varje enskild individ är stolt över sin insats tycker jag vi ska vara nöjda.

Ikväll väntar löpning,fys samt träningsmatch mot de yngre tjejerna! Det ser vi fram emot.

/Isabella

Ps: För den som är nyfiken finns det finfina bilder från matchen på www.wallinsfoto.se!