Lillelördag och förhoppningsvis stångfritt
Idag är det lillelördag också är det träning. Coach har utlovat mycket spel så det ser vi fram emot. Också kanske lite stänger, det ser vi inte fram emot. Iallafall inte undertecknad som lite tappar lusten att leva varje gång Mattias med ett glatt flin meddelar: "Jaha då var det bara stängerna kvar då".
Pliktroget gör jag mina utsida, insida, famför, bakom..också upp på axlarna och gå. Lite upphopp på det med ja. Samtidigt förbannar jag den dag jag föddes, idioten som uppfann stänger, alla andra i DL som "är så himla starka hela tiden" och flyger fram med stången som om det vore en tops" och Mattias som bett oss att göra övningen. Egentligen brukar jag bara förbanna i största allmänhet. Allt jag kan komma på.
Sedan är det äntligen över och ron infinner sig i mitt elaka sinne och jag blir vänlig igen.
Jag vill dock bestämt hävda att NEJ!!! Det känns inte bättre efteråt. Inte ett dugg. För då är det dags att börja vänta på träningsvärken. När coach valde att införa stängerna i mitt liv trodde jag i min enfald att jag skulle lära mig att tycka om dem så småningom. Att man liksom skulle vänja sig på och träningsvärken skulle sluta infinna sig.
NEJ!!!! Det finns inte. Istället vaknar man dagen efter, tro mig då känner man ingenting (sneaky bastards). "Ojojoj" ropar jag glatt och hoppar ur sängen... okej det kanske inte riktigt är sant. Lite mer... "hmmm" tänker jag när jag knappt vaket försöker kravla mig upp ur sängen. "Ingenting, ingen värk. Plötsligt händer det kanske dags att köpa en lott" Dagen forskrider. Runt lunch brukar det börjar kännas lite stelt när man hoppar upp och ner ur stolen på jobbet. "hmmm undrar om det kan vara åldern? För inte kan det väl va...."
När jag sedan kommer hem och hoppar ur bilen så vet jag... "nehe jag hade inte vant mig på, dags att flytta på vattenglaset på golvet bredvid sängen så man kan rulla ur den imorgon på morgonen då" Sanna mina ord gott folk. Stängerna är djävulens påfund. man skulle kunna använda dem som tortyrredskap för att få folk att erkänna saker.
-Säg vem som gjorde det!!!
- Snälla jag vet inte, låt mig slippa...
- NEJ! Du ska erkänna din hund! hmm.. hehe Du ska göra utfall... MED STÅNG mohahaha
Imorgon ska vi kanske simma eftersom juniorerna har match i hallen. Jag tänker iallafall rösta för. Stängerna är i någon typ av metall så de rostar av vatten.
Och dessutom är det snart storlördag och då ska DL ta sig till ettan. Vi kan visserligen förlora. Vi har ju en match till sedan och fortfarande chansen. Men jag tänkte iallafall att på lördag blir bra att göra det. Då har vi ju världens grymmaste publik att göra det tillsammans med!!!! Den chansen tänker vi ta, hoppas du tänker ta den med! Så kom på lördag vet ja och se världens härligaste DL bli framhejade av jordens bästa publik.
härligt HÄRLIGT HÄRLIGT!!!!
Också bilder såklart på lite bättre stänger :-)
/Erik
Pliktroget gör jag mina utsida, insida, famför, bakom..också upp på axlarna och gå. Lite upphopp på det med ja. Samtidigt förbannar jag den dag jag föddes, idioten som uppfann stänger, alla andra i DL som "är så himla starka hela tiden" och flyger fram med stången som om det vore en tops" och Mattias som bett oss att göra övningen. Egentligen brukar jag bara förbanna i största allmänhet. Allt jag kan komma på.
Sedan är det äntligen över och ron infinner sig i mitt elaka sinne och jag blir vänlig igen.
Jag vill dock bestämt hävda att NEJ!!! Det känns inte bättre efteråt. Inte ett dugg. För då är det dags att börja vänta på träningsvärken. När coach valde att införa stängerna i mitt liv trodde jag i min enfald att jag skulle lära mig att tycka om dem så småningom. Att man liksom skulle vänja sig på och träningsvärken skulle sluta infinna sig.
NEJ!!!! Det finns inte. Istället vaknar man dagen efter, tro mig då känner man ingenting (sneaky bastards). "Ojojoj" ropar jag glatt och hoppar ur sängen... okej det kanske inte riktigt är sant. Lite mer... "hmmm" tänker jag när jag knappt vaket försöker kravla mig upp ur sängen. "Ingenting, ingen värk. Plötsligt händer det kanske dags att köpa en lott" Dagen forskrider. Runt lunch brukar det börjar kännas lite stelt när man hoppar upp och ner ur stolen på jobbet. "hmmm undrar om det kan vara åldern? För inte kan det väl va...."
När jag sedan kommer hem och hoppar ur bilen så vet jag... "nehe jag hade inte vant mig på, dags att flytta på vattenglaset på golvet bredvid sängen så man kan rulla ur den imorgon på morgonen då" Sanna mina ord gott folk. Stängerna är djävulens påfund. man skulle kunna använda dem som tortyrredskap för att få folk att erkänna saker.
-Säg vem som gjorde det!!!
- Snälla jag vet inte, låt mig slippa...
- NEJ! Du ska erkänna din hund! hmm.. hehe Du ska göra utfall... MED STÅNG mohahaha
Imorgon ska vi kanske simma eftersom juniorerna har match i hallen. Jag tänker iallafall rösta för. Stängerna är i någon typ av metall så de rostar av vatten.
Och dessutom är det snart storlördag och då ska DL ta sig till ettan. Vi kan visserligen förlora. Vi har ju en match till sedan och fortfarande chansen. Men jag tänkte iallafall att på lördag blir bra att göra det. Då har vi ju världens grymmaste publik att göra det tillsammans med!!!! Den chansen tänker vi ta, hoppas du tänker ta den med! Så kom på lördag vet ja och se världens härligaste DL bli framhejade av jordens bästa publik.
härligt HÄRLIGT HÄRLIGT!!!!
Också bilder såklart på lite bättre stänger :-)
/Erik
