En vecka
Tjoho
Idag är det en vecka sedan jag låg på operationsbordet. En vecka sedan jag var så sjukt nervös att jag kunde kissa ner mig.
För en vecka sedan var jag trasig.
Nu är jag hel!
Vad det har hänt grejer bara på en vecka! Det är helt galet. Jag ser faktiskt ett väldigt lyckligt slut på det här just nu.
Nu börjar en lite tuffare träningsprogram med flera övningar och det känns som om det kommer gå galant. Jag kan faktiskt ta mig fram i lägenheten utan kryckor. Det går inte snabbt, och det ser kanske inte så snyggt ut. Men det går!
Varken knät eller muskeln är ju att lita på så kryckorna hänger ju med ett tag till när jag ska röra mig utanför lägenheten. Rätt som det är kan man ju falla ihop, och det vore ju jävligt otrevligt.
Jag kan nu sova ganska bra på nätterna och jag kan till och med ändra sovställning litegrann. I början var det ryggläge konstant, vilket sög då jag oftast sover lite på sidan. Nu kan jag vrida mig en aning.
Ibland vaknar man på natten av sjuk smärta när man i sömnen försökt vrida och vända på sig som man brukar. Det var mycket så i början, nu går även det lite bättre.
Där har ni lite update.
Fasen brudar. Det ser ljuuuust ut. Jag är positivare än på länge!
KIZZZZZ
